Ibland undrar jag...

...hur mitt liv hade kunnat se ut, om allt vore annorlunda...om JAG vore annorlunda. Men nu är det som det är och jag trivs ändå rätt bra

Jag försöker föreställa mig hur det hade varit om jag inte vore singel, lite då och då. Men på nåt sätt kommer jag alltid fram till att det ändå är bäst att vara ensam. Jag vet inte om jag gör det för att jag ska få mig att acceptera det lättare, eller om det faktiskt är bäst som det är nu. Man mår ju trots allt inte så bra om man hela tiden ska önska att allt vore annorlunda. Jag lever snarare på så sätt att jag lär mig snabbt att acceptera saker som dom är och anpassa mig. Men det är inte heller alltid det bästa eftersom man då inte strävar efter någon förändring utan låter allt vara som det är. Jag har ändå blivit väldigt beroende av min ensamhet vid det här laget...kanske FÖR beroende av den

Många gånger har jag tänkt att jag ska skriva upp alla mina för och nackdelar som jag har i egenskap av pojkvän, för att se vilken sida som väger tyngst. Men det blir nog aldrig av. Jag kommer snarare fram till att så länge jag har de nackdelar som jag har så är det bäst att inte utsätta någon för mig Det är nog främst så att de fördelaktiga egenskaperna jag har är av mer vardaglig karaktär, medans de sämre egenskaperna är av känslomässig och kommunikativ karaktär. Vardagliga saker är ju ändå sånt som man kan lära sig att acceptera hos varandra om det är nåt man inte gillar till en början. Värre är det med kommunikation och att kunna förmedla känslor...om det inte funkar som det ska så går det nog dessvärre utför förr eller senare

Som jag skrivit tidigare i min blog så vill jag inte bli någons pojkvän förrän jag anser att jag kan vara den perfekta pojkvännen (eller i alla fall så nära perfekt man kan komma), vilket förmodligen aldrig kommer hända

Men....de gånger jag överväger huruvida jag skulle vilja ha ett förhållande eller inte, så inser jag även att oddsen för att få ett riktigt bra och fungerande förhållande är alldeles för små. Det finns bara FÖR många saker som måste stämma. Det är nästan till och med så att jag helt och hållet tvivlar på att det faktiskt finns någon som passar mig "där ute"

Jag vet...jag är en alldeles för logisk och analyserande människa...en tänkare. Jag tänker väldigt mycket och analyserar det mesta in i minsta detalj. Det har såklart också både sina för- och nackdelar, precis som med allt annat. Det är väl egentligen främst därför jag skaffade denna blog, för att kunna få ur mig en del av det som pågår i mitt huvud. För att "ventilera" mig som det så fint kallas :) Men det är inte alltid jag är på humör att rota såhär djupt i mina tankar, så då blir det mesta vardagliga inlägg i bloggen istället...och lite roligheter som jag dyker på när jag surfar runt.

Det som är så jobbigt när jag rotar såhär i mina tankar och sen ska skriva ner dom är att min hjärna jobbar så mycket och så snabbt även under tiden, så jag vet inte om jag ens skriver på ett läsligt och förståeligt sätt. Jag vet inte ens om jag själv skulle kunna förstå något av det jag skriver, utan jag bara öppnar upp ventilen och låter allt flöda

...men jag vet ändå att jag förmodligen kommer bortse från allt det här när jag väl träffar någon som lyckas flirta upp mig